Detta skrev min mamma i min dagbok:

Vår kronprins Carl Gustav svor kungaeden.

Hans namn blev Carl XVI Gustav.

Hans valspråk blev "För Sverige i tiden".

Den dagen dog vår kung Gustav VI Adolf han var över 90 år och låg på sjukhuset.

Mamma kom in och berättade att vår kung hade dött.

Hans valspråk var "Pliken framför allt".

Jag började i klass 4.B på Storvretskolan i Tumba.

Jag tyckte det var jätte kul. När jag bodde i Västervik

(bodde i Västervik när jag gick i klass 1 och 2)

så hade jag en jätte snäll fröken som hette Britt Engman, och denna nya fröken verka lika snäll som Britt.  

Jag fick också en ny musikfröken som hette Mia Adolfsson och hon var lite känd, för hon var kusin till Olle Adolfsson och brukade uppträda på krogar i Stockholm. Vi fick göra mycket musikaler i skolan på musik lektionerna.

Jag har många minnen från musiklektionern, det var kanske för att de var så himla roliga.

Första sidan i min första dagbok.

Jag bodde i Tumba två mil utanför Stockholm.

Jag och min kompis Susanne var ute och gick. Vi hörde några killar som badade i en pool.

 (Det var inte vanligt att ha pool 1973. I dag finns det nästan en pool i alla trädgårdar.)

Vi tjuvkika in genom häcken och såg att de bada nakna. Pinsamt tyckte vi och sprang kvickt därifrån. Ha ha ja vi var ju 10 år och då var sådant pinsamt till tusen.

Så stod det på första sidan i min allra första dagbok. Då visste jag inte att detta var första boken i mitt liv och att jag skulle skriva många, många dagböcker.

Denna bloggen kommer från och med nu handla om

mitt liv utifrån mina dagböcker som jag skrivit i

nästan hela mitt liv.

När min pappa dog för över 10 år sedan så gick det

upp för mig hur mycket kunskap och historia som

gick i graven med honom. Idag skriver många

blogg och i framtiden så kommer det finnas hur 

mycket historia som helst att läsa om andra

människor.

  Idag hade jag önskat att min pappa bloggat om sitt

liv. Oj vad kul det hade varit att läsa.

Min första dagbok började jag skriva 1973 - 1975.

Det var en sådan typ av bok som man kunde låsa

med hängelås.

Men eftersom jag inte hade några syskon så fick jag

ju alltid ha mina dagböcker ifred. Ingen som

tjuvkika i dem så jag låste aldrig min dagbok.

Jag kladdad utan på den för det gjorde man, skrev

lite love och puss och sådant. Det hörde liksom till.

Mina kompisar dagböcker såg likadana ut.